Hoppa till sidans innehåll

Gästkrönika 2 – Gunilla Lindström


Krönikorna i SBTF:s Historiska Arkivet by SPA är skrivna av såväl fristående skribenter som personer inom SBTF:s organisation. Åsikterna är således personliga och behöver nödvändigtvis inte spegla Svenska Bordtennisförbundets.


KINA, KINA, KINA, BARA KINA…

… var rubriken på förstasidan i senaste numret av Tidningen Pingis. Så är det ju i dag. Kineser, kineser och åter kineser. Vi hade en period i världspingisen när det inte såg ut så på herrsidan. Det skrev Uno Hedin om i samma nummer av nämnda tidning. På damsidan har det varit så, så länge jag kan minnas. Och det är länge…

Den analysen som gjordes av de kinesiska herrarna på åttiotalet – Har vi gjort samma analys av hur vi ska riva den kinesiska muren på damsidan? Eller har vi kopierat receptet killarna använde? I så fall har det inte fungerat.

Har svensk pingis bara accepterat är det är som det är. Kanske har det gjorts – då ber jag om ursäkt för min okunskap och att jag inte följt med i svensk pingis på många år. Jag kommer inte ge mig på att komma med goda råd, det är andra mer lämpade för. Det enda rådet jag ger är: GÖR NÅGOT.

Sverige är inte det land som står Kina närmast resultatmässigt, men kanske kan flera länder ta hjälp av varandra. Det pratas ofta om resurser, och att de inte finns. Jag skulle i stället ställa frågan hur de fördelas. Den svenska idrottsrörelsen har som en av sina utvecklingsresor (i Strategi 2025) en ”Jämställdhet för en framgångsrik idrott”. Hur mycket jobbar svensk pingis med den utvecklingsresan?

Hur var det bakåt i tiden? Det gjordes massor av tjejprojekt på 80- och 90-talet. Det fanns bland annat en damansvarig i varje distrikt som genomförde jättemånga projekt. Redan då var det en satsning som kom från Riksidrottsförbundet (RF) som avsatte mycket ekonomiska resurser för Specialförbunden att söka och man hade även en jämställdhetsansvarig anställd på RF som samordnare. Bordtennisförbundet låg i framkant med att söka pengar och genomföra satsningar.

När pengarna var slut från RF hände det som ofta händer med projekt. Det försvann lika snabbt som pengapåsen var tom och SBTF valde att inte satsa vidare på denna verksamhet. Det mesta rann ut i sanden.

Jag var damansvarig (det kallades så) på förbundet på den tiden. Det var oerhört stimulerande att jobba med alla distriktens damansvariga. Massor med olika idéer kom fram och de flesta genomfördes också. Alla hade det inte så lätt ute i distrikten. De fick många gånger jobba i motvind, men sammanhållningen mellan oss damansvariga var fantastisk och utvecklande.

Jag hade också förmånen att vara förbundskapten för vårt damlandslag under den här tiden, 1983-1986. Hur var satsningen på det landslaget då? Den var helt okej. Men vi fick inte samma resurser som killarna. En del var kopplat till hur massmedia såg på damerna jämfört med herrarna. Det kanske inte var så konstigt då herrarna stod för de framskjutna placeringarna.

Men hur många minns att Marie Lindblad fick pris på EM i Moskva 1984 för bästa kvot i lagtävlingen. (Ja vi spelade i högsta divisionen). Eller att Barbro Wiktorsson/Marie Svensson kom trea i dubbel vid EM i Prag 1986. En av de dåvarande landslagsspelarna sa ”Vi är bara en fotnot i tidningarna”. Samma spelare svarade killarna med ett dräpande svar när de frågade var vi skulle åka på träningsläger när de skulle till Gran Canaria. ”Vi ska till Beirut”. Efter lite påtryckningar fick även damlandslaget åka till Gran Canaria.

1985 var det Sverige som stod som arrangör för VM, det gick i Göteborg. Det året gjordes det en elitsatsning även på tjejerna inför VM och jag fick möjlighet att ha med cirka tio tjejer. Övriga år var vi bara fyra på alla träningsläger på hemmaplan. Vi hade också egna träningsläger, utan herrlandslaget, vilket möjliggjorde att vi kunde vara så många. Att damlaget sedan åkte ur A-gruppen på VM är en helt annan historia.

För att återgå till EM i Prag 1986 så är mina erfarenheter därifrån mycket speciella. Jag var som sagt damcoach, men eftersom dam- och herr-klasserna ligger vartannat pass så hjälps alla förbundskaptener åt att coacha alla oavsett, om det är dam eller herr. Jag fick Jörgen Persson på min lott. Det gick som alla vet väldigt bra för Jörgen, han vann. Kutym är att den förbundskapten som har huvudansvaret tar över sina spelare när hens egna åkt ur turneringen. Men på grund av Jörgens vidskeplighet ville han ha kvar mig eftersom det gått så bra. Jag ska absolut inte ta åt mig äran för Jörgens vinster utom möjligen den delen att det var just jag som skulle sitta där bakom honom. Fint också att dåvarande herrkapten, Hans Kroon, accepterade detta. Det skulle inte alla göra. Det var en rolig erfarenhet och en ovanlig syn på den tiden att en herrspelare hade en kvinnlig coach.

De stora framgångar svensk pingis haft på herrsidan, framför allt under perioden med JO, Äpplet och Jörgen är unik. Det kommer troligtvis aldrig komma ett så talangfullt gäng spelare samtidigt. Tog man då tillvara på dessa framgångar? Nej, skulle jag säga. Givetvis är det oerhört svårt för ett litet land att ligga i toppen av världspingisen år efter år. Den tidens framgångar tror jag inte kommer upprepas. Vi har de senaste åren dock nått en hel del framgångar med Mattias Falks VM-final som den största.

Under början av 2000-talet sjönk medlemsantalen för pingisen och föreningarna hade svårt att rekrytera. Bordtennis var helt enkelt inte populärt längre. Jag anser att styrelsen inte red på framgångsvågen och fortsatte att utveckla svensk pingis för att ligga kvar i världstoppen. Det var i stället inställningen ”Varför behöver vi hålla på med det här? Vi är ju redan bäst”. De orden sas av en meriterad styrelseledamot när vi ordnade en styrelse/kommitté/anställda konferens där framtiden skulle diskuteras. Redan då anade jag ett fall för svensk pingis.

Mitt slutord blir, ta nu till vara på den popularitet pingisen åter fått. Vi ska inte slösa bort den framgången.

Jag säger som Greta Thunberg; How dare you!

/Gunilla Lindström

Uppdaterad: 12 DEC 2019 09:56
Epost: Adressen Gömd

Liverapportering



pingiskanalen

 

Annons Solidsport

Evenemang

Dataranking

Länkar

Webbshop



stiga

RIG

koping

Hello Sweden

 

Sports heart

SRB

RiotAd


sporrong

Framåt för fler i rörelse

Postadress:
Svenska Bordtennisförbundet
Köping Arena
731 85 Köping

Besöksadress:
Badvägen 4
731 85 Köping

Kontakt:
Tel: 0856278120
E-post: This is a mailto link

Se all info