Hoppa till sidans innehåll

Gästkrönika 4 – Björn Hellberg


Krönikorna i SBTF:s Historiska Arkivet by SPA är skrivna av såväl fristående skribenter som personer inom SBTF:s organisation. Åsikterna är således personliga och behöver nödvändigtvis inte spegla Svenska Bordtennisförbundets.

FRED PERRY

Kungliga Hallen vid Lidingövägen i Stockholm invigdes den 22 oktober 1943 och är därmed en av världens äldsta inomhusarenor för tennis med rejäl publikkapacitet. Självfallet utgör tennisen ryggraden i verksamheten, men det har förekommit en mängd andra aktiviteter i den anrika byggnaden.

Volvo presenterade exempelvis PV 444 på en mässa året efter Kungligas premiär. Jussi Björling, Tommy Steele och Ray Charles är några av de världsartister som framträtt i hallen där band som Beatles och Rolling Stones svarat för bejublade fulla hus-shower. Och ryska cirkusen har imponerat med sin väldrillade ensemble.

För att botanisera bland ett fåtal av alla de sporter som vid sidan av tennisen visat upp sig kan nämnas boxning, gymnastik, konståkning och basket.

Och så har det faktiskt arrangerats VM i bordtennis i hallen - 1957, närmare bestämt.

Det var då som en ung brittiska vid namn Ann Haydon profilerade sig med ett frappant bollsinne och en sprakande viljeglöd. Hon nådde tre finaler - i singel, dubbel och mixed - men rönte det bittra ödet att förlora allihop. Att det dessutom i samtliga fall skedde efter flinthårda skiljesetare innebar knappast någon lindring.

Men Ann fann styrka i vad hon åstadkommit. Hon svalde förtreten med de knappa final-nederlagen och koncentrerade sig på spel med tyngre racket och större bollar.

I tennisen fann hon en ny framtid. När hon så småningom som Mrs Ann Jones kunde summera sin lysande karriär i vita sporten framstod dessa prestationer som extra stronga: vinsterna på Roland Garros i Paris 1961 och 1966 samt i Wimbledon 1969. I den senare turneringen betvingade hon i slutronderna dåtidens två klart dominerande stjärnor: Margaret Smith-Court från Australien och Billie Jean King från USA.

Detta att ha varit på topp i två olika racketsporter borde rimligen ha kunnat ge Ann Jones ett kuriöst innehav som den första som lyckats med en sådan bragd.

Fast hon var inte först med att slå sig in i övre societeten i både pingis och tennis. Långt därifrån.

En landsman låg årtionden före henne i det avseendet - nämligen Fred Perry.

Många förknippar kanske i första hand namnet med en berömd klädkollektion, men för konnässörer inom sporten framstår förstås Fred Perry främst som en remarkabel och banbrytande idrottsprofil av unik karaktär.

1929 hemförde han VM-singeln i bordtennis i Budapest efter finaltriumf mot ungraren Miklós Szabados. En av faktorerna som avgjorde matchen var brittens snabba spel på uppstuds vilket försatte Szabados i idelig tidsnöd.

Strax därpå blev det tennis för hela slanten för den bredskuldrade engelsmannen. Utan att ta till överord måste han beskrivas som en snillrik bollmagiker med en självtillit utöver det vanliga.

Han blev först av samtliga tennisspelare med att inkassera samtliga fyra Grand Slam-titlar. Det skedde dock inte under ett och samma kalenderår. De enda spelare som gått i land med detta är Donald Budge från USA 1938 (då begreppet Grand Slam lanserades av sportjournalisten Allison Danzig) och Rod Laver från Australien (såväl 1962 som 1969).

På damsidan har tre spelare svarat för motsvarande bedrifter: amerikanskan Maureen "Little Mo" Connolly 1953, Margaret Court 1970 och tyskan Steffi Graf 1988. Graf blev för övrigt också OS-etta under sin makalösa säsong.

Fred Perry knep sina GS-vinster enligt följande (med finalmotståndarna inom parentes):

* Australiska mästerskapen 1934 (Jack Crawford);

* Franska mästerskapen 1935 (Gottfried von Cramm);

* Wimbledon 1934 (Jack Crawford), 1935 (Gottfried von Cramm) och 1936 (Gottfried von Cramm);

* Amerikanska mästerskapen 1933 (Jack Crawford), 1934 (Wilmer Allison) och 1936 (Donald Budge).

Som synes lyckades Perry knäcka två av opponenterna vid vardera tre tillfällen. Dock ska nämnas att just de båda är de enda som besegrat engelsmannen i GS-finaler. Jack Crawford gjorde det i Australien 1935 och den tyske baronen von Cramm slog till med praktspel på Roland Garros 1936.

Nämnas ska att Fred Perry fick den sista av sina Wimbledonfinaler "till skänks" då von Cramm olyckligt skadade sig och pliktskyldigast genomförde matchen för publikens skull. 6-1, 6-1, 6-0 efter blott 40 minuters spel.

Utöver galaföreställningarna i Grand Slam ståtade Perry med segrar i amerikanska proffsmästerskapen både 1938 och 41.

Dessutom bidrog han verksamt till Storbritanniens fyra raka slutsegrar (1933-36) i Davis Cup där han vann samtliga sina singelmatcher. Däremot hade Perry i DC-finalen mot Frankrike 1931 förlorat den direkt avgörande singeln mot halvvolleyns mästare Henri Cochet, även känd som "Trollkarlen från Lyon".

Bakom Perrys pyramidala succéer låg hårt arbete och taktisk smartness. Hans spel från bakplan var solitt, han angrep nätet när tillfällen yppade sig och han hade egentligen inga synbara repor i slagutrustningen.

Och så vad det detta med självförtroendet.

Efter en av sina otaliga fullträffar anlände han till en bankett och möttes av festdel-tagarnas brusande bifall.

Han greppade mikrofonen och sa:

- Tack ska ni ha för applåderna. De var verkligen välförtjänta för i dag spelade jag strålande. Tack gode gud att jag slapp möta mig själv!

Under en av mina visiter i Wimbledon berättade min engelske kollega John Parsons från Daily Telegraph en bisarr episod.

- Jag var inbjuden till Fred Perrys 80-årsdag, sa John Parsons. Hans hustru hade lagt ner massvis av arbete på jubileumsfesten men var orolig för makens vacklande hälsa. Så precis innan de flesta gästerna hann anlända hörde jag henne förmana sin livskamrat.

- Vad sa hon till honom?

- Nu får du minsann se till att genomföra det här, Fred. Efter allt mitt slitande inför festen måste du undvika att dö. För om du har mage att avlida slår jag ihjäl dig!

För säkerhets skull bör nämnas att Fred lydde sin fru. Han levde nämligen i närmare sex år till.

För att runda av denna artikel: Ann Haydon Jones och Fred Perry är historiskt sett två idrottsliga pionjärer vars insatser knappast går att kopiera i dagens sylvassa konkurrens.

Eller är det någon som vågar riskera en slant på att Serena Williams konverterar till pingis och rafsar åt sig VM-titeln? Eller att Mattias Falck ömsar racket och får glädjen att lyfta trofén i ett av Grand Slam-evenemangen?

 

Fotnot: Artikelförfattaren Björn Hellberg från Laholm har följt tennisen på nära håll i över 60 år. Han har skrivit 64 böcker (25 av dem handlar för övrigt om tennis) och har medverkat i Idrottsboken (Brunnhage-Strömberg) i 52 årgångar. Dessutom har han bevakat samtliga

upplagor av Wimbledon sedan 1967 - utan att missa en enda speldag! Han är också en av relativt få nu levande personer som arbetat ihop med Sven Jerring.


Foto och copyright: Mats Andersson

Uppdaterad: 25 JUN 2020 12:09
Epost: Adressen Gömd

Liverapportering



pingiskanalen

Annons Solidsport

Evenemang

Dataranking

Länkar

Webbshop



stiga

RIG

koping

Hello Sweden

 

Sports heart

SRB

RiotAd


sporrong

Framåt för fler i rörelse

Postadress:
Svenska Bordtennisförbundet
Köping Arena
731 85 Köping

Besöksadress:
Badvägen 4
731 85 Köping

Kontakt:
Tel: 0856278120
E-post: This is a mailto link

Se all info