Hoppa till sidans innehåll

Gästkrönika 7 - Max Ansbro


Krönikorna i SBTF:s Historiska Arkivet är skrivna av såväl fristående skribenter som personer inom SBTF:s organisation. Åsikterna är således personliga och behöver nödvändigtvis inte spegla Svenska Bordtennisförbundets.

VIKTEN AV FÖREBILDER - DEN STÖRSTE !

Bland de som känner mig så är det ingen hemlighet att ”Bajen” är laget i mitt hjärta. Men det är också ”den störstes” lag. Ibland när jag kollar på ”Bajen” så springer mina tankar iväg till att på andra sidan läktaren så sitter Jan-Ove Waldner tillsammans med Mikael Appelgren. De som jag, hejar på samma lag och med allt vad supporterskap innebär så har vi något gemensamt som förenar oss. Den känslan är fin för mig då jag nu ska prata pingis och inte om fotboll men framförallt om vikten av förebilder

Starten
1989 när Sverige rev muren – den så otroligt starka kinesiska muren – så skrek jag rakt ut. Glädjen var så fantastiskt stor. Jag såg verkligen upp till det svenska landslaget och då främst J-O, Äpplet och Jörgen. De var så fantastiskt bra tyckte jag. Jag ryser än idag då jag tänker på hur jag hemma hos en kompis lyssnade på lagfinalen på radio och att Sverige vann. Jag vet inte hur jag firade men jag firade säkert med en kall Coca Cola på 50cl burk som det fanns då och som var min absoluta favorit, nu har jag såklart anpassat mig och lärt mig att det är godast på glasflaska.

J-O vann sedermera även singelguldet på samma VM också. Vinsten över Jörgen Persson i finalen och mitt idoliserande förstärktes lite till och riktades nog lite mer åt hans håll än åt de andras. Han var den störste för mig då och är det fortfarande än idag om än i skarp konkurrens med Ma Long. Hans serve som fick motståndarna att kalla honom för trollkarl. Hans bollkänsla som fick skruv att se ut som oskruv och ibland tvärtom. Hans stenhårda backhandtryck. Hans forehandloop som ingen kunde läsa. Hans blockeringar som vände dåliga lägen direkt till poäng. Hans försvarsspel från distans där han kunde ”plocka” eller ”fiska” ut de flesta i världseliten. Men framförallt hans speluppfattning och karisma, oj vad han fångade mig. Hela myten kring denna man har byggt upp honom till en idol för mig inom pingisen.

1991 så tog Sverige storslam i VM. Guld i lag utan större problem mot Jugoslavien och succén fortsatte med dubbelt svenskt i singelfinalen där Jörgen Persson hade förmånen att bli världsmästare efter revansch i finalen över J-O, otroligt med två raka finaler mellan samma svenskar. Dessutom så kom det för mig helt ur det blå två ganska okända svenskar och vann dubbelguldet, Thomas Von Scheele och Peter Karlsson. Vilket VM! Unikt!

Framgång kan skapa förebilder
VM-guldet i singel och i lag 1989 väckte mitt pingisintresse. Den svenska dominansen 1991 med finalen mellan Jörgen och J-O var dock det riktiga startskottet för mig. Det fortsatte med OS 1992 som var magiskt, jag följde varje sekund med andakt. Äpplets alla EM i skiftet mellan 80- och 90-talet var en fröjd, vilken bollkänsla och vilket lir han bjöd på! VM guldet 1997 var kanske den största prestationen, hur J-O totalt dominerade och inte förlorade ett enda set. VM 2000 i Kuala Lumpur och guldfinalen mot Kina bjöd på några oförglömliga ögonblick. 2004 när alla trodde att J-O var slut och att han aldrig skulle kunna komma tillbaka efter skada och han går in och spöar Ma Lin och Timo Boll på OS och avancerar till semifinal och till sist en fjärdeplats.

Fortsättningen
I samband med mitt väckta pingisintresse så slutade jag att spela fotboll och bestämde mig för att börja spela pingis. Hösten 1991 när jag började gymnasiet och då nästan 16 år gammal klev jag in i Enskedehallen i Stockholm och genomförde mina första träningspass i bordtennis, iförd en blå bomullspiké med en gul bäver på bröstet – snyggt som bara den ska ni veta. Enskede BoPS var klubben där jag slog mina första riktiga pingisslag, innan dess hade jag såklart spelat i skolan och på fritidsgårdar men aldrig organiserat i en förening. Jag var en av dem som vi alla stöter på som ”var riktigt duktiga på pingis när de gick i skolan”.

J-O är för mig den störste och han kunde hela vägen in i mål ge prov på sin magi, jag kommer nog aldrig glömma hans sista match i Pingisligan för Spårvägen med vinsten över Simon Arvidsson och sedan den avslutande matchen mot Andreas Törnkvist (håller för övrigt på Bajen han också). Hur hallen vibrerade efter att åskådarna köat i timmar för att få en sista glimt av mästaren. Intresset var enormt inför matchen och med större framförhållning hade Eriksdalshallen varit fylld med publik och inte som nu bara den lilla Liljeholmshallen. Expressen, Aftonbladet, TV4 och SVT sände alla denna match direkt. En avslutning på en makalös karriär som var väldigt smakfull och tät i all sin enkelhet.

Idag
Nu nästan 30 år senare sitter jag en kylig decembereftermiddag och skriver om bordtennis. Något som jag har gjort i många år tidigare. Antingen helt privat via den blogg jag en gång drev under 9 år och som ett tag var bland de största sportbloggarna i Sverige. Eller som nu då jag sedan drygt fem år arbetar på Svenska Bordtennisförbundet med bland annat kommunikation. Jag är dessutom sedan drygt 18 år tillbaka ordförande i Norrtulls SK där jag fortsatt även är aktiv som tränare och väldigt involverad i verksamheten.

Det lustiga är allt jag har gjort, allt jag gör och allt jag kommer att göra inom vår härliga sport går att koppla till det fantastiska landslag vi hade i slutet av 80-talet och början av 90-talet och mest betydelsefull för mig var Jan-Ove Waldner. Mitt liv och passion är på alla sätt kopplade till pingis.

Det är för mig en ynnest att ens ha fått se honom spela och jag är avundsjuk på alla er som följt honom längre och mer noggrant än jag tidigare hade möjlighet att göra. Jag är också lika ledsen för de av er som inte fick se honom när han var som störst eller kanske inte alls.

Vikten av förebilder
Svensk pingis behöver förebilder och hjältar och ingen kan som pingisspelare personifiera det bättre än det landslaget vi hade då. De spelarna vi hade då var BÄST i världen och de var många. Det var inte bara de jag nämnt utan även stora namn som Erik Lindh och Ulf Carlsson. En glädjens tid för pingisälskare var det då och jag hoppas att vi får uppleva mer av den varan i framtiden även om jag inte tror att det kanske är möjligt med samma dominans som vi hade då och som Kina har nu. Inte för oss i lilla Sverige nu när bordtennisen blivit så mycket större på många håll runt om i världen och även inom Europa.

Men vi har fått ett par smakprov de senaste åren med framgångar för herrlandslaget med brons på VM 2018 och silver för Mattias Falck på VM 2019, starka damprofiler med Matilda Ekholm i spetsen som haft en annan väg och karriär än många andra, krokigare och hårdare än vad många anar. Vårt paralandslag anfört av superstjärnan Anna-Carin Ahlquist som är en inspiration och ett föredöme som bordtennisspelare men även kanske ännu mer som människa, här kan vi snacka förbild.

Förebilderna är viktiga. Vi behöver förebilder. Vi behöver något att se upp till. Något eller någon som ger oss inspiration att engagera oss som spelare, ledare, tränare eller kanske till och med som människor. För mig var och är förebilderna avgörande. Jag använder mig själv som exempel i denna text men jag vet att det är många där ute som på något sätt funnit sitt kall i livet från en förebild eller i en inspirationsfylld upplevelse. Det behöver inte alltid vara på den högsta nivån, det kan vara lokalt i föreningen, det kan vara föräldern som skjutsar till tävlingen. Vi kan alla vara förebilder. Även du. Även jag.

Avslutningsvis vill jag återigen mest säga att utan förebilder så hade mitt idrottsliv som utövare och åskådare varit så mycket fattigare då jag utan dem förmodligen inte haft det kall jag har idag. Hade jag ens varit aktiv inom pingis utan dem?

/Max Ansbro

Uppdaterad: 20 DEC 2020 17:47
Epost: Adressen Gömd

Liverapportering

 Evenemang

OS, Tokyo, Japan
Rapporteringssida SBTF

Lottning

Eventsida

UEM, Kroatien
Webbsändningar från bord 1 och 2
Resultat
Hemsida
Livescore

pingiskanalen

Annons Solidsport

Dataranking

Länkar

Webbshop



stiga

RIG

koping

Hello Sweden

 

Sports heart

sporrong

Stupa_200x85.png

Postadress:
Svenska Bordtennisförbundet
Köping Arena
731 85 Köping

Besöksadress:
Badvägen 4
731 85 Köping

Kontakt:
Tel: 0856278120
E-post: info@svenskbordtenni...

Se all info